Min Cesar, mitt allt
Cesar ville ta på sig sina "eldskor" (sommarsandaler) och fingervantar igår när vi gick hem från dagis. Så det fick han! Haha, han är så härlig! Vi hade glömt hans dockvagn och hans bebis "Anna" i dagis vagnsförråd så vi tog med den hem. Och så plockade vi maskrosor på hemvägen. Cesar älskar dem eftersom de blir vita sen... Och blir roliga att blåsa på.
Vi träffade även en gammal kompis vi alltid brukade träffa i Dalenparken när han var mindre. Axel heter han och han hade med sig sin mamma och lillasyster (1 månad gammal!). Vi lekte med dem tills Cesar sa att han ville gå hem! Jag blev lite snopen eftersom det initiativet sällan kommer från honom...
På kvällen gullade vi med kattungarna och Cesar sjöng "1,2,3,4 indianer" vilket visade att han kan räkna till 10! Sen såg han mig smsa och ville också "skriva" eftersom han älskar bokstäver. Så om nån fick ett sms med bara en massa "aekhdjsslfi" så var det från Cesar...
Idag var vi kvar på Pärongården efter dagis och lekte med Jonathan. Hans mamma berättade om sin kompis som precis blivit pappa. Barnmorskan hade sagt att det skulle bli en flicka men det visade sig att hon hade haft fel. Det kom en pojke... En annan rolig sak hon berättade var att Jonathans första ord var "Magnus". Efter Cesars pappa! Haha.
Sedan var vi på affären och träffade Simons mamma Anneli och storasyster där. Hon berättade att de hade köpt en Siberian Husky-valp så vi bestämde att jag och Cesar skulle komma förbi och titta på den någon dag.
På dagis har en del nya intriger börjat utspela sig... Ett triangeldrama mellan Cesar, Simon och Alma. Igår när Cesar kom hem sa han att Simon inte var hans kompis och att Simon var kompis med Alma. Jag sa att alla tre är väl kompisar men nej. Imorse innan vi gick till dagis sprang han runt glad och ropade att han och Simon var bästa vänner. När vi kom dit gick han fram till Simon och frågade om de var kompisar. Då sa Simon nej... Cesar började gråta, lilla gubben! Jag sa att alla barnen var vänner och kunde leka och tillslut fick Cesar hålla Simon i handen. Idag efter dagis sa Cesar att han var kompis med Klara och att de två skulle slå Simon och Alma! Och att de två var tuffa (han och Klara). Jag sa att man var tuffare om man inte slogs...
Jag trodde inte sådana här vi-är-kompisar-och-du-får-inte-vara-med-grejjer kom så tidigt som i treårs åldern. Det hade jag väntat mig dyka upp först i skolan. Annars brukar det ju vara Cesar alla vill hålla i handen och gunga med och leka med! Jag har fått för mig att det beror på att han pratar mycket bättre än de flesta andra av de där grabbarna så han får ett "överläge" därigenom. Men nu är det alltså Simon som Alma och Cesar kämpar om. Ska prata lite mer med Cesar om det när han nämner det igen. Att alla ska vara kompisar och att alla kan vara med. Jag har märkt att han gärna vill vara ensam med de barn han träffar i lekparken också. Och att det stör lite om det kommer någon mer som vill vara med.
Nu är vi hemma och har lagat mat och ätit melon. Snart börjar Bolibompa, sedan ett bad och en saga.
God Kväll!
